Mikaela

När jag fick lära mig om klickerträning och positiv förstärkning öppnades många dörrar för mig. Jag började träna allt från hästar som inte går att lasta, kaniner som bits och springer och gömmer sig för sin ägare, tupp som attackerade människor, katter som inte går att klappa, får som stångas och inte går att hantera, hundar som gör utfall mot andra hundar och människor, till apor som blir stressade av veterinärvård och hantering. Ju mer jag tränade mina och andras djur med positiv förstärkning började jag märka hur detta även började genomsyra mitt liv på många olika sätt. I klickerträning fokuserar man bara på att förstärka rätt beteenden och ignorera det som är fel. Efter en tids tränande med djuren började jag märka att jag inte längre blev arg på sådana saker som jag brukade bli arg på och jag blev nästan aldrig osams med människor längre. Istället för att leta fel hos andra uppskattade jag de sidorna som jag tyckte om och tog inte så hårt på andras tillkortakommanden. Jag började märka hur jag kunde få fram mina åsikter på ett sätt så att det ledde till ett samtal, istället för diskussioner om vem som hade rätt eller fel.

Under de här åren som jag varit med och byggt upp verksamheten Lekfullt Lärande har jag fått se hur barn börjat visa sidor mot varandra som enligt deras lärare har varit sällsynta att se. Barn som tidigare har haft svårt att prata med varandra har börjat kunna samarbeta med varandra och även börjat se fina sidor hos varandra. Det känns fantastiskt roligt att få se barn som från början varit mycket ointresserade av djur, plötsligt bli så inspirerade att de vägrar att gå ut på rast för att de bara vill lära sig mer och mer.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Men framförallt har det varit fantastiskt att inse att allt detta hänger på hur vi lär ut. Det spelar egentligen ingen roll vad vi lär ut, utan det handlar om hur vi lägger upp undervisningen för att vi ska skapa en skola där barnen vill lära sig för att de tycker att det är roligt, och inte endast för att få bra betyg och sedan glömma det de har lärt sig. Det handlar om hur vi uppmuntrar barnen och om vi kan få dem att känna självförtroende eller inte. Det handlar om hur vi bygger upp undervisningen för att det alltid ska vara inspirerande och roligt för barnen. Det handlar om hur vi hanterar konflikter mellan barnen och att vi kan stödja dem till att lösa konflikterna och komma vidare.

När jag tänker tillbaka på min skoltid, kommer jag mest ihåg prestationsångest och svårigheten att kunna vara mig själv med andra. Jag hade dyslexi och 16 hjärnskakningar som gjorde att jag hade det mycket svårt i skolan och jag kände mig dålig på allt. Men även om min dyslexi inte hjälpte mig i skolbänken, så har den hjälpt mig när jag sedan har arbetat med barn och vuxna som har diagnoserna Asperger, Autism, ADHD och Dyslexi. Jag har kunnat känna igen mig i många av deras berättelser och har utifrån det kunnat börja bygga upp övningarna så de ska passa och ge något till alla oavsett var man än befinner sig.

Utöver Lekfullt Lärande arbetar jag även på ett boende med människor med särskildabehov. Jag har med min hund Toddy och Kaninen Vidar i arbetet, vilket är mycket uppskattat av alla! De boende hjälper till att pyssla om djuren, vilket får dem att känna sig behövda och känna att de gör något viktigt. De dagliga promenaderna är alltid lika uppskattade och roliga de dagarna när de får ha med sig en hund!

Annonser