Att bygga en trygg miljö

Om man tänker sig att man har som en trygg bubbla runt omkring sig. I den här bubblan ryms allt som man känner sig avslappnad och bekväm med. Vissa händelser kommer leda till att bubblan blir större och andra till att den blir mindre. När man vågar kliva ut ur bubblan och får en bra upplevelse växer den. Medan om man kliver ut ur bubblan och får en dålig upplevelse krymper den. För varje gång som den krymper blir det läskigare och läskigare att våga ta steget ut, vilket kan göra att man drar sig tillbaka och känner sig mer och mer otrygg, både i sig själv och med det som finns runt omkring en.

För oss är det viktigt att aldrig pressa ett någon till något man inte är redo för. Vi drar det till och med så långt att vi inte ens vill presentera en övning om vi tror att det finns minsta risk att någon ska känna sig obekväm, spänd eller börja fundera på hur hen ska klara det. Det räcker alltså inte för oss att säga till barnen att: ”Det är frivilligt att vara med och ingen kommer vara tvingad att vara med på något”. Utan vi vill kunna försöka förutse alla situationer som kan tänkas bli jobbiga och försöka undvika dem. Målet för oss är att vi har lyckats lägga upp allt i så lagom stora steg så barnen kan slappna av och förhoppningsvis känna lite mer: ”yes!!” ,”det skulle jag vilja pröva” eller ”JA!! ”jag vill!!” eller bara en lättsam lugn känsla när en ny övning introduceras.

IMG_1427

MEN, kanske ni tänker. Är det inte bra och utvecklande för ett barn att utsätta sig för något som är jobbigt? Är det inte det som får en att växa som människa? Att märka att man klarade något som man från början trodde att man aldrig skulle klara av?

Jo, vi håller helt med. Men problemet är att det är så många barn utsätter sig för olika saker för att omgivningen vill det, och inte för att det kommer inifrån dem själva. Att utvecklas inifrån sig själv och sina egna önskningar är enormt utvecklande, även om det ibland innebär att man tar steget ut i något främmande och lite läskigt. Men att utsätta sig för något bara för att omgivningen önskar det, får en ofta bara att att krympa som person. Även om omgivningen gav råden och försökte pusha en i all välvilja, måste ändå var och en hitta sina egna svar och vi tror att man hittar dessa som bäst när man känner att man får lugn och ro. Barn och ungdomar utsätts redan idag för mycket jobbigt, som många inte vet hur de ska klara av. Vi känner att det känns viktigt att det också finns platser helt utan prestationskrav och måsten, där barnen bara får vara och har möjlighet att slappna av.

Vi tittar på hur situationerna och miljön ser ut när barnen/ungdomarna kan slappna av- och så försöker vi skapa mer av dessa miljöer. Det är i dessa situationer som vi ser det som att man har störst förutsättningar för att bygga upp sin självkänsla och trygghet. När man börjar se på sig själv på ett sätt där man känner sig nöjd med sig själv för den man är som person, oavsett hur man presterar eller vad man får till i det yttre – då brukar det som tidigare kändes så jobbigt inte vara något problem längre. När man inte längre känner så stort behov av att ”passa in” eller ”vad alla andra ska tycka och tänka”, är det plötsligt lättare och kanske till och med riktigt roligt att vara med andra människor eller kanske pröva någon fritidsaktivitet som man inte vågat gå på tidigare och så vidare..

Vi vill börja bygga på tryggheten och sedan hittar barnen inifrån sig själva situationer där de vill ta stegen ut i det okända. Denna nyfikenhet och utforskande sida tror vi egentligen finns inom alla. När barnen och ungdomarna kan slappna av tittar dessa sidor fram naturligt, utan ansträngning. Börjar man istället tvärt om att titta på de yttre sakerna som inte fungerar och försöker pusha barnen mot sin vilja att utsätta sig för de jobbiga, kanske man får ett barn som lyckas med det man önskade, men inuti känner sig barnen oftast sämre än vad de gjorde innan.  Många känner sig snarare ännu mer osäkra på sig själva, än att de känner sig stolta för att de ”klarade det”. Av vår erfarenhet är det tyvärr vanligare att många börjar tro att de inte duger som de är. Att de måste vara på ett annat sätt för att duga för sin omgivning. Vi hoppas ni förstår att vi då inte pratar kring sådant som att städa sitt rum och andra ”nödvändigheter”, utan sådant som verkligen kan upplevas som jobbigt. Dock är det viktigt att alltid vara lyhörd, för ingen människa är den andra lik. Alla har vi haft olika erfarenheter och bara för att något är avkopplande för den ena behöver det verkligen inte vara det för en annan.

IMG_2195

Här kommer några exempel kring hur vi kan hjälpa till när vi arbetar med en ny grupp, där ingen känner varandra:

-Innan vi fått lära känna barnen/ungdomarna finns möjlighet att fylla i ett formulär så vi vet lite mer av vad var och en har för behov och önskningar. Vissa vill låta bli, medans för andra kan det vara skönt att redan innan de träffat oss, ha fått berätta vissa saker som de tycker är skönt att vi vet om. Det kan vara att de har en fobi för något djur eller att man inte gillar överraskningar eller något man tycker om att göra os.v. För många kan en del av spänningen släppa om man redan innan har fått kryssa i vad man ”inte vill vara med om” så man vet att detta inte kommer ske. Detta gäller inom allt, både vad gäller djur och människor. Ju bättre upplevelsen blir – desto större risk att man vill göra om det igen. Just därför känns det så viktigt för oss att försöka ta in så mycket som möjligt av behoven från början, för att barnen ska få så bra förutsättningar som möjligt.

-Innan vi börjar arbeta med barnen i grupp, är det en stor fördel om vi får lära känna var och en för sig i lugn och ro. Då vet vi mer hur vi ska anpassa miljön och det finns större möjlighet att det blir ett bra möte med de andra barnen. Det är också en trygghet för barnen om de känner oss innan.

-Vi undviker att ställa frågor till barnet, innan vi märker att de är i ett tillstånd där de är mottagliga för att svara. Vi hittar istället gemensamma saker att mötas kring, där barnet steg för steg kan slappna av. De får höra spännande berättelser om djuren och vi berättar vi uppmuntrar hela tiden det som baren gör för djuren. T.ex ”Om du visste vad det betyder för Ludvig att du hela tiden väntar på honom och låter han ta allt i sin takt”, ”Ser du nu hur han till och med sitter och putsar sig så nära dig”, ”det är ett tecken på att han slappnar av med dig”, ”Åh vad skönt det måste vara för honom att du hjälpte honom att komma till ro” os.v. Efter ett tag börjar vissa barn inifrån sig själva börja berätta olika saker för oss. De kanske börjar ställa frågor om Ludvig. Det är FÖRST då de är redo för att få frågor och kunna svara på dem utan att bli anspända.

-Många barn har berättat att de tycker det är jobbigt att bli lämnade själva, med människor de inte har lärt känna. De berättar också att de tycker det är pinsamt med tystnaden. Detta är något som man så småningom kommer kunna slappna av i, men i början ser vi alltid till att barnen aldrig blir lämnade själva, inte ens en sekund med varandra innan de har börjat koppla av med varandra. På rasterna är det extra viktigt att hela tiden finnas med och stödja barnen i kommunikationen mellan varandra och hjälpa alla att hitta något meningsfullt där alla känner sig inkluderade.

-Att t.ex sätta barnen ungdomarna i en ring och låta dem presentera sig för varandra är ett typiskt exempel på att sätta många barn i en otrygg situation som många inte är redo för att klara av. I stressen av att formulera sig i en främmande grupp kan det bli väldigt svårt att formulera sig som man ville. Sedan när man har presenterat sig kanske man sitter och undrar hur det man sa upplevdes av de andra, och den obehagliga upplevelsen kanske snarare gjorde att man mindes mötet med andra människor som obehagligt, istället för utvecklande.

Detta är bara några exempel på allt vad barnen och ungdomarna lärt oss. Finns så mycket att skriva kring detta och vi kan avslöja att fler texter är på väg kring allt ifrån hur man kan bygga upp kurser, samarbetsövningar, lekar och rollspel m.m. kring detta tänk! Men oavsett vad ni läser, finns det ingenting som betyder så mycket som att du tar dig tid att lyssna på barnen och ungdomarna. Ingen vet bättre än dem hur deras verklighet ser ut och de har så många bra förslag på konkreta lösningar som skulle göra stor skillnad för dem. Vi kan själva aldrig sluta fascineras av allt viktigt som vi har att lära!

Annonser