Var väldigt fundersam i morse när jag blev väckt vid 5 tiden för att få bli bjuden på en överraskning på morgonen. En överraskning som dessutom skulle passa hela familjen.. Lite förvirrat hamnar jag i kulturhuset där vi till låten ”Wind Of Change” förväntansfullt sätter oss och väntar. Vår överraskning var en föreläsning med Mikael Andersson. En föreläsning som fick mig att på riktigt inse att ingenting är omöjligt. Hade redan innan blivit berörd av hans bok ”Armlös benlös men inte hopplös”, men det gick inte att jämföra med hur det var att höra honom själv berätta om hur man kan göra det som ingen annan trodde var möjligt utan armar och ben.  Det första han gör på morgonen är att tänka på hur glad han är att han äntligen har lärt sig att ta sig upp ur sängen och gå på toaletten själv. Det är verkligen lätt att ta mycket förgivet. Han berättade att han tidigare alltid har sagt att hans funktionsnedsättning varit det största hindret, men nu skulle han säga att hans största hinder har suttit i huvudet. När huvudet inte såg hinder fanns det inte mycket till hinder kvar.