Vi möttes tidigt på morgonen och åkte tåg tillsammans mot Gnesta. Ellas tågträning börjar verkligen ge resultat, hon blir bara mer och mer lugn för varje gång vi övar.
På tåget berättade jag om att det här skulle bli en alldeles speciell dag. Berättade att vi redan idag skulle åka och hämta den vita lilla kaninen och att Helen ska få ta hand om den som om det vore hennes egen. Var blandade känslor för oss båda. Kändes ledsamt med kaninen som dog, men samtidigt så himla roligt att äntligen få se den vita kaninen igen.
När vi kom till Sjöliden var det mycket som behövde fixas. Vi skulle först förbereda transportbur och börja fixa buren som den skulle bo i. Vi skulle även ordna matsäck till oss själva för att sedan åka och hämta kaninen och åka till veterinären och kastrera honom.
Vi bestämde oss att han ska få börja att bo inne i stugan efter kastreringen, så han får den värmen som han behöver efteråt. Men vi ville göra buren roligare och kom på att vi skulle bygga om den så den får en stege ner till en undervåning också. Vi letade reda på allt material och sedan hann vi inte så mycket längre fören det var dags att åka och hämta honom.
Allting gick fint hos veterinären. När kaninen vaknade till fick vi passa på och klippa bort alla tovor som han hade på sig. Han var riktigt tovig så det måste ha varit en befrielse att få bort dem!
Ella var för inte så länge sedan inlagd på djursjukhus och blev opererad och när vi kom till veterinären var hon i början ganska orolig. Var nog väldigt bra för henne att få vara med utan att det hände något läskigt, för efter en stund lugnade hon ner sig och satt nyfiket och tittade på när vi klippte tovor från kaninen.
Efteråt fick han vila i lugn och ro inne i sin transportbur, medan vi fixade färdigt det sista med buren.
Stegen passade perfekt!
För att stegen inte skulle bli så brant, byggde vi ett stabilt hus på nedervåningen som han kunde sitta uppe på och gömma sig som i en gång bakom.
Här är gången bakom huset, som fortsätter ut till andra sidan. Är viktigt med mycket gömställen för att skapa trygghet. När kaninerna känner att de verkligen kan gömma sig blir de inte lika stressade av människor. Ju mer gömställena liknar deras egna gångar som de hade gjort i det vilda, desto bättre.
Är bra att ha så många ”flyktvägar” och gömställen som möjligt. Detta kan man enkelt göra genom att ställa huset så det blir en smal gång bakom, istället för att ställa det helt intill väggen. Om man dessutom har något slags tak eller tyg över gången mellan huset och väggen, blir det bättre gömställen än om det är en helt öppen yta ovanifrån.
Klockan sprang iväg på kvällen och vi bestämde oss för att göra färdigt övervåningen först och låta honom få börja bli trygg där först, innan han skulle få gå ner på nedervåningen. Sedan var det dags att avrunda med resten av alla djuren inför natten och gå och lägga oss.
Nästa Morgon
Hade en riktigt fin morgonpromenad med hundarna ute på åkern. Vi tränade inkallningar med störningar och gjorde roliga spårövningar till hundarna.
Sedan gick vi in i skogen. Vi letade efter roliga saker som vi kunde använda till att inreda det sista i kaninens bur.
Vi kom på att vi vill göra en bok om hur man kan göra det så bra som möjligt för sina djur utifrån deras naturliga behov. Var himla roligt i skogen, vi kom på så många idéer som vi ville göra, att vi knappt fick med oss allt hem.
Kaninen fick en skog på undervåningen. Vi kände dock att det fortfarande var lite för tidigt att den skulle få komma ner på undervåningen. Kan vara stressande för en kanin om den inte har något att göra, men det kan också vara stressande om den får för mycket intryck på en gång. Det gäller att hitta en balans mellan trygghet och förändringar.
Tänk vilken bur man kan bygga av en våningssäng!.. 😉
Vi tränade med djuren, gick på långpromenader med hundarna och lagade god mat. Tiden går så fort de här dagarna och snart var det redan kväll. Var svårt att gå in och lämna alla djuren, så vi kom på att vi ville pröva att sova ute hos dem.
Vi hämtade varma sovsäckar och byggde oss en egen höskulle nere i stugan. Blev himla mysigt. Vi tittade på film och låg och pratade. Det var verkligen en riktigt fin kväll.
Nästa Morgon!
Var så mysigt att bara öppna dörren och bli bemött av alla djur. Vidar och Toddy hälsade glatt på varandra.
Vi började dagen med hundträning! Är oerhört roligt att se Helen och Ella träna tillsammans. Vi fortsatte att träna på inkallningar med svårare störningar. Målet är att Ella ska kunna vara lös, och att hon börjar förstå att det lönar sig att springa till Helen oavsett vad som händer. Efter en fantastisk inkallning brukar den effektivaste belöningen vara att få tillåtelse att springa och leka med störningen. Det kan te.x. vara allt ifrån, andra hundar, spännande spår eller en människa som kommer m.m. Ju fler situationer vi arrangerade, desto mer började Ella förstå att inkallningen och att komma när man ropar betyder att man får vara med om allt det roliga, istället för att bli hindrad från det.
Sedan fick Ella för första gången pröva på personsök i skogen. Hon var riktigt noggrann och verkade tycka det var riktigt roligt.
Efter maten var vi alla trötta och passade på att bara ta det lite lugnt med djuren.
Sedan fortsatte vi att arbeta på vår bok om berikning. Känns riktigt roligt att få vara med och inspirera andra människor till allt vad man kan göra för sina djur!
Vi väntar lite med att lägga upp fler tips på berikning från denna dag. Vi vill ju ha många överraskningar kvar till boken. Jösses vad det här ska bli roligt!
Vi trodde att det skulle vara en rolig aktivering för hönorna att försöka fånga en spagetti som ”sprattlade” likt en mask i luften, men hönorna var mycket skeptiska. Är viktigt att ta allt nytt i djurens takt. Nya saker kan också vara skrämmande i början och det fick vi erfara här. 
Lekfullt Lärande 