Livet leker

Är helt sjukt. Kan knappt förstå vad som hänt de senaste månaderna. Toddy bara flyger fram på promenaderna och hans matte är så glad så hon knappt kan så still. Är fantastiskt med livet, vilka vändningar som kan ske!

Flera av er kanske har läst det här inlägget som handlade om att titta mer på det som fungerar och göra mer av det. Har inte varit det lättaste att anpassa livet för en hund som inte längre vill vara med i ens liv. Eller självklart vill han vara med, men det skulle vara på helt andra villkor än vad det varit tidigare. Han kunde inte visa det tydligare. Det är i dessa skogar i Gnesta han hör hemma och ingen annanstans. Så är det bara och det finns inga kompromisser. Så fort jag tar med honom till Stockholm eller åker ut på landet någon annanstans återkommer dessa märkliga symtom.

Så nu har vi gjort allt för att försöka ordna så han får ha det livet som han så tydligt visar att han vill ha. Och ni kan ge er på att han är förändrad. Jag pratar inte bara om den här tiden när han mådde riktigt dåligt, utan jag pratar om hur han har förändrats på ett sätt som jag aldrig någonsin har sett honom i hela hans liv.

IMG_0110

Han är så ”med” hela tiden om ni förstår vad jag menar. Han tar så mycket initiativ, både tillsammans  med oss och för sig själv. Känns som om det inte finns någon ände på allt han hittar på. Han pysslar och grejjar med saker dagarna i ända på tomten. Ofta kommer han in och hämtar mig för att visa vad han håller på med, och vill ha med mig i leken. Tidigare låg han mest och sov när han var ute på tomten. Han ville gå en promenad, ibland träna och lägga något spår men sedan var han nöjd och ville ligga och mysa och sova på tomten. Jag utgick från att detta var normalt för en gammal hund. Så ni kan gissa att vi alla är chockade när han plötsligt aldrig vill gå hem på promenaderna. Han är ute i timme efter timmae. Vi utforskar skogar efter skogar och han är så med och leker och utforskar verkligen sin omgivning på ett sätt som jag inte sätt på många år. Alla fysiska konstiga symtom är helt borta och han rör sig så vackert och smidigt. Man skulle aldrig kunna tro att han för en tid sedan var som förlamad och vissa dagar knappt kunde gå och röra på svansen. Jag fattar nästan ingenting. Och det slutar inte här!

Han har alltid varit gosig och tillgiven, men på det sättet som han är nu är något helt annat. Finns ingen ände på hur länge han vill gosa. Tidigare har han alltid hållit sig till oss som han känner väl. Men nu när det kommer främlingar på besök, brukar det inte dröja länge innan han ställer sig i mitten och vill att alla ska gosa med honom. En sak som jag tror har hjälpt honom och slappna av mycket mer har varit att jag aldrig längre t.ex tar bort en fästing eller gör något som han känner sig obekväm med utan att fråga honom om jag får och vänta in tills han har gett sitt medgivande till att det är okej att jag tar bort fästingen. I den här filmen kan ni se lite hur vi har arbetat med hanteringsträning med en så kallad ”yes-target”, där jag hela tiden i varje moment kan stämma av med honom så jag går lagom fort fram i träningen.

Jag har alltid tyckt att jag varit väldigt lyhörd för Toddy. Men dessa insikter har fått mig att verkligen förstå hur mycket som våra djur också anpassar sig för att de ska fungera i våra liv. Innan han blev dödssjuk och utsattes för så många veterinärbesök såg han ut som en avslappnad hund som bara låg och sov på tåget. I Stockholm i lägenheten trodde jag att han trivdes. Men nu när jag har sett honom förstår jag att det är en stor skillnad på att något funkar och att verkligen TRIVAS i en miljö. Nu vet jag hur det ser ut när Toddy TRIVS! Och hur svårt det än kan vara ibland att pussla ihop det, är jag så obeskrivligt glad för dessa insikter och allt speciellt som vi alla får vara med om här tillsammans med honom.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Fina familjer boende på Lekfullt Lärande

I somras hade jag besök av två helt underbara familjer som bodde på Lekfullt lärande och hjälpte mig med djuren. Var ett så fint utbyte på alla sätt! Efter sjukskrivningen har jag alltid tyckt att det varit ett stort kliv att börja arbeta igen. Det har varit svårt att veta hur mycket som var lagom. Men detta blev ett perfekt tillfälle för mig att öva mig på att hålla kurser igen och pröva mig fram till vad som är lagom. Fick många viktiga insikter från dessa dagar, både utifrån vad som jag vill göra mindre av och saker som jag vill fortsätta göra mer utav i framtiden – men framförallt fick jag en sån puff i mitt självförtroende kring det jag gör och håller på med. Verkligen tack för alla fina ord.

Var så roligt att få bolla min och fårens träning med Malin och Hedvig som annars håller på med klickerträning av hästar. Fick så många viktiga råd som jag hoppas kunna skriva ett till inlägg om så småningom. För att inte tala om att vara lära känna barnen och alla fina kvällar med samtal om livet, drömmar och så mycket spännande!

redigerad

Var verkligen länge sedan jag höll mina ”vanliga” klickerkurser. Var skönt att få börja med människor som jag känner mig så trygg och avslappnad med. Det kändes lite trevande eftersom det var så länge sedan och barnen var yngre än dem kursen är anpassad för. Men jag är så glad att jag fick den här möjligheten. Det kom många bra insikter av detta. Bland annat att jag alltid under alla år har använt mig av väldigt mycket material/rekvisita på kurserna, för att jag vill att varenda sekund ska vara så rolig och tankeväckande som möjligt. Detta leder till väldigt mycket förberedelsetid, som jag ska se över hur jag kan göra det smidigare. När man har för mycket saker som ska ske, är det lätt att man tanker så mycket på att hålla ordning på allt, så man missar det viktigaste – att bara vara och vara närvarande med barnen. Samt lita på ens egen improvisationsförmåga – det blir mycket mer levande då tror jag. Samt att man kan vara mer öppen och anpassa allt lite mer fritt efter barnen, när man inte har byggt upp en ”färdig bild” av hur något ska vara/gå till. På företagskurserna pratade de alltid av vikten av förberedelsetid, men när det gäller mig tror jag faktiskt att det går att förbereda FÖR mycket. 😉

IMG_0893IMG_0894Härlig promenad med allihopa i skogen. Vi hittade blåbär, svampar och mängder med insekter som vi tittade på. Vi klättrade på stockar och stenar och lekte inte nudda mark. Detta fick mig att få insikten av hur bra jag mår av att bara hålla på i skogen. Detta vill jag fortsätta med mer i framtiden! 
IMG_0963 IMG_0992

IMG_0949IMG_0878IMG_0904

Att se Embla och Vincent med insekter gör en alldeles fullkomligt varm i hjärtat. De har verkligen mycket att lära världen. För att inte tala om den glädjen och närvaron som de hade i allt de gjorde, det går inte att göra annat än att ryckas med!

IMG_1216

Nya får träningsstationen blev invigd, var så obeskrivligt roligt att ha med er Hedvig och Malin i träningen. Gör ofta det mesta själv och jag blev så påmind om hur roligt det är att arbeta i samråd med andra! Något jag önskar skapa mycket mer av i fortsättningen!

IMG_1297

Mikaela och MalinIMG_1308IMG_1312IMG_1261

Sista kvällen avslutades sent innan barnen skulle sova. Tände ljus och gjorde en kvällsteater som handlade om en flicka och en kanin, som är en verklig historia som berört mig mycket. Var kul att få att våga improvisera fritt och känna att jag hela tiden kunde anpassa mig så barnen var delaktiga och med. Blev ett mycket fint samtal, med både kunskap känsla och förståelse blandat i ett. Absolut något jag också vill göra mer av!

Verkligen tack Oskar, Hedvig, Malin, Linus, Patrik, Embla, Anton och Vincent för dessa oförglömliga dagar!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Kvallitetstid

”Så mycket kvalitetstid som du ger dig själv, bara så mycket kvalitetstid kan du i längden ge till andra.”

IMG_2355IMG_2410IMG_2405IMG_2548IMG_2262IMG_2428IMG_2464

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Att börja arbeta igen!

Nu har jag äntligen börjat kunnat arbeta lite smått med Lekfullt Lärande de senaste veckorna! Det är så obeskrivligt kul och lärorikt att jag fullkomligt kom av mig i hemsida skrivandet som jag hade tänkt arbeta med. Men det kommer säkert någon regnig dag! ;)..

Är en obeskrivlig känsla att ställa klockan och veta att jag ska upp och arbeta nästa morgon. Jag har fullkomligt studsat runt i glädje över att vakna till allt spännande som jag står inne i. Så som jag längtat!! Och nu är det äntligen verklighet!

Jag har dessutom möjligheten att anpassa arbetet helt utifrån mina krafter och jag har så mycket stöd och utbyte från helt underbara människor. Det kan verkligen inte bli en bättre start! Önskar att alla som varit sjukskrivna skulle få kunna ha en sådan här anpassningsbar och flexibel start. Det har betytt allt och jag ser så fram emot allt spännande!

Äntligen, äntligen!

IMG_0101IMG_0678IMG_0347IMG_0633IMG_0735

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Ludvigs berättelse – om otillräcklighet och ett nytt sätt att se på saken!

Åh vad det händer mycket med Ludvig sista tiden! Är helt underbart att se honom. Detta är utan tvekan ett av det bästa med arbeta med det jag gör – Att få hjälpa någon att utvecklas. Men det är inte alltid det lättaste att få till allt så som man önskar. Allt jobbigt har verkligen varit värt allt, för allt det vi lärt oss nu – det är nog ett av det viktigaste jag kunde lära mig för att må bra i min roll som klickertränare och djurägare. 

Så håll i er, här kommer berättelsen om en av mina största läromästare Ludvig! 🙂

IMG_0749

(Bild: Observera att smörblommor på bilden är giftiga för kaniner. Ludvig är extremt bra på att sortera, men många kaniner idag saknar tyvärr den förmågan.)

När Ludvig kom till oss låg han gömd i månader. Han var så spänd att han inte ens åt när någon var 15 meter ifrån honom. Han satt och gungade fram och tillbaka och utforskade inte sin omgivning. Han grävde aldrig som de andra kaninerna och han satt ständigt på helspänn, trots att han hade mängder av gömställen och ställen där han fullständigt kunde dra sig undan utan att knappt ens höra människor.

Trots att ni för länge sedan har kunnat läsa om han utveckling och hur han har börjat gräva, rulla sig i sanden och steg för steg börjat söka kontakt med människor, så har han alltid varit en kanin som är extremt känslig för förändringar och människors kroppsspråk. Bara man ställt in ett nytt hus i hagen, har han inte ens velat gå ut – vilket som säger väldigt mycket om honom och alla utmaningar kring honom. Han har alltid behövt väldigt mycket tid och jag har alltid velat ta träningen i hans takt och aldrig någonsin tvinga honom till att göra något han inte är redo för. Men vad gör man med en sån känslig kanin, som behöver så mycket tid och som samtidigt är angora kanin och behöver klippas var 3e månad?… Det har utan tvekan varit den allra största utmaningen av alla djur jag arbetat med. IMG_6620

Jag har verkligen lagt ner hela min själ på att klickerträna honom i små steg till att bli klippt på hans villkor. Han har haft en pall som han självmant har hoppat upp på när han varit redo för klippning. På så sätt har han kunnat styra över när han är redo och det har varit ett underbart sätt för mig att läsa av så jag tar allt i lagom takt. När han hoppade ner från pallen, skedde aldrig någon klippning, vilket gav honom en möjlighet att känna att han hade valmöjligheter. Han gjorde enorma framsteg, men tyvärr hann vi aldrig så långt att han gick med på att bli klippt under magen. Tovorna hann ikapp gång efter gång och jag blev tvungen att fånga in honom och klippa honom så han inte skulle lida av tovorna under magen.

Infångandet skedde alltid under de mer organiserade formerna, alltid på samma sätt och på samma ställe i förhoppning att det skulle bli tydligt för honom när det skulle ske och att det aldrig skedde på några andra platser i hägnet. Men Ludvig blev väldigt spänd efteråt. Efter varje klippning började han i princip om på noll i förhållande till människor och det var fruktansvärt att se honom så stressad. Jag mådde jätte dåligt över att göra sådant som gick emot allt som är jag och allt det jag står för med hur jag vill lägga upp träningen. I vintras höll jag nästan på att ge upp och funderade på att ta det tuffa beslutet att låta honom somna..

IMG_3597

Jag gick ut till honom och såg hur han låg utsträckt bredvid Vilja och sov. Han stelnade till när jag kom in och lade sig bakom vilja och slöt ögonen. Han och vilja är verkligen ett av de mest finaste kaninparen jag någonsin har sett. De följs åt på allt. Precis allt. Så fort jag håller mig undan rusar han runt med henne och ser ändå någorlunda avslappnad ut, ska jag verkligen ta ifrån dem det fina som de har? Jag visste inte ut eller in..

Jag satt med honom i famnen och bara grät när jag klippte honom den där vintern. Han såg så stressad och panikslagen ut att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Jag kände att jag inte kunde hålla på så här mer. När jag var klar satte jag ner honom på golvet nära massor med gömställen så han kunde gömma sig. Men han sprang inte och gömde sig. Han satt kvar tätt bredvid mig och putsade sig!? Ja, ni förstår – jag trodde inte ögon!! Han som brukade ligga gömd och trycka efter varje klippning och nu bara satt han där tätt bredvid mig och putsade sig som om ingenting hade hänt.

IMG_6610

Nästa dag kom han springandes och mötte mig vid grinden – jag fattade verkligen ingenting! Nästa gång det var dags att klippa honom var han likadan efteråt. Kanske hade han äntligen lärt sig att han bara blir infångad i sin speciella ”fångsthage” och att det aldrig sker annars och att det får honom att slappna av?

Hur eller hur har det varit fantastiskt att följa honom under våren. Han börjar till och med komma rusandes när det kommer nya främmande hus i hagen. Jag brukar bara gå in till honom på en speciell plats i hagen, så han tydligt kan välja när han vill ha kontakt eller inte. Men nu är han så avslappnad att han fullständigt rusar efter mig. Idag smög jag in och byggde upp ett gångsystem med nya gångar i hagen. Trots att jag inte befann mig på den platsen där jag brukar, kom han springandes och kom upp i mitt knä. Alltså både nytt hus och ny plats som matte är på och han kommer ändå rusandes!

IMG_0641

Inte nog med det har han helt och hållet slutat att gunga de sista månaderna! Finns ingen ände på allt roligt som händer sista tiden! Kanske, kanske går min dröm någon gång i uppfyllelse att aldrig behöva tvinga honom till något. Men jag tänker inte stressa något och troligtvis är det vi båda behöver som mest.

IMG_9770

Och till alla er som har dåligt samvete över att ni inte lyckas göra allt på det sättet som ni önskar. Glöm inte bort er strävan – det går inte att göra mer än så gott man kan. Otillräcklighet kan fullständigt äta upp en. Men ingen mår bra över att du blir uppäten. För mig var jag nära på att falla in i en väldigt ond cirkel, där jag fick en klump i magen så fort jag såg djuren av otillräcklighet.

Jag tittade på det jag inte lyckades få till istället för allt det jag gör. Men den största glädjen med att ha djur kom först när försökte ta avstånd från så mycket görande som möjligt och började att sträva efter att bara VARA med dem istället. Helt utan någon tanke på något som behöver fixas eller tränas. Det är mycket intressant hur mycket tid jag fått över till allt det jag egentligen längtat efter med djuren – och jösses vad kraft jag får av att gå ner till dem! Vill inte missa en enda sekund med dem. Jag går inte längre ner till dem för att träna eller fixa massor med saker utan för att bara VARA med dem och det är en enorm skillnad. Sedan kommer kraften och insperationen och ”måstena” sker nu för tiden för det mesta på ett kul sätt – av bara farten!

Allt det här med Ludvig har lärt mig att man kan hjälpa någon att utvecklas även om allt inte är perfekt och att ta vara på tiden tillsammans istället för att drunkna i alla sysslor. Och konstigt nog ser kaninhagarna fina ut och jag får till mycket kul klickerträning när jag väl tittar med de ögonen!.. 😉

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

SWBAdjur-träff i Göteborg

Nu är jag tillbaka efter en underbar vecka tillsammans med Oskar och Toddy ute på Orust. Hos Oskars pappa och Inger. Har verkligen varit skönt att vara där och bara ta det lugnt och fylla på med ny kraft.

Inte nog med det ordnades det en SWBAdjur träff, som jag tack vare Oskar hade turen att få vara med på. Tack bästa älskling för att du gjorde detta möjligt!

Dagen började med att jag åkte hem till Hedda och hälsade på både henne och hennes katter. Var rörande att se henne med katterna och deras fina relation och hur hon anpassat hela hemmet så de ska få utlopp för så många behov som möjligt. Vi pratade om livet och allt det som ligger oss nära om hjärtat. Är så obeskrivligt glad att vi fick till detta Hedda! Det betydde mycket att kunna sitta och prata så här i lugn och ro.

Sedan åkte vi tillsammans ut till Karin Stillberg, hennes hästar och detta underbara gäng. Åh vad jag skulle vilja skriva hur mycket som helst om denna dag och allt vad ni gav mig. Men hoppas ni förstår vilka inspirations källor ni är! Varenda en utav er. Är helt fylld med kraft och nya ide’er. Betyder mycket att få bolla alla sina tankar och ta del av era tankar. Önskar så att ni bodde närmare så man fick lära känna er alla och prata mer! ❤

Så verkligen tack Embla, Malin, Karin, Hedvig, Anton, Ann-Louise, Anna, Karin, Hedda, Jenny, Eva, Marie och Marie för denna underbara dag!

IMG_9576IMG_9583 IMG_9592 IMG_9600 IMG_9625IMG_9628IMG_9656IMG_9630


Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Ett nytt liv hos Hedvig

IMG_8890

Nu har underbara Lucida fått ett nytt hem, det bästa man bara kunde hitta för henne. Hon har kommit till en vän till mig som heter Hedvig. Jag bara känner någon slags känsla av att Lucida och Hedvig hör ihop. Hedvig har en häst som påminner väldigt mycket om Lucida och jag blir alldeles tårögd när jag hör hennes berättelse om den här hästen och deras resa tillsammans. Lucida kan precis som hästen reagera med aggressivitet när det sker lite för mycket för att de ska känna att de har kontroll över det som sker runt omkring. T.ex har Lucida alltid tytt sig till större kastrerade hannar som har ett lite lugnare rörelsemönster än vad flera av mina andra kaniner har. Hon är extremt känslig för vad som sker runt omkring och jag vet inte hur jag ska kunna ordna en miljö som blir bra för både henne, mig och de andra kaninerna. Det behövs bara att den lilla hermelinen Stampe är ute och springer så kastar hon sig på och biter sin partner Selma, som sista tiden har haft mycket svårt att  koppla av med Lucidas ”oberäkneliga” beteende. De har oftast inte varit ett par som verkligen har tytt sig till varandra som t.ex Lucida gjorde med Franska vädurs hannen Vidar när han levde. De har fått större ytor, mängder med gömställen, massor med aktivering, olika foderplatser, samt att båda har blivit kastrerade men inget har hjälpt. För Lucida har haft andra behov än vad jag tyvärr har lyckats ge henne.

IMG_9575Första mötet i verkligheten. Jag tror verkligen att de kommer få det så fint tillsammans Lucida och Hedvig. 

Lucida skulle behöva mycket mer lugn och ro omkring sig på en plats där det inte är så många andra kaniner runt omkring. Hos Hedvig kommer hon att få bo i en hage på hundra kvadrat där hon kan klättra på stenar, gräva och i ett riktigt kaninparadis. Hon kommer få gå in och ut i en stor lekstuga, där det på vintern kommer finnas värmelampa så hon får välja temperatur.

hedvigs hageOvan ser ni lite bilder från Hedvigs tomt, där hon vill bygga den stora hagen. Kommer
bli så bra för kaninerna! 

Hedvig kommer i lugn och ro arbeta med henne och träna henne i lugn och ro med positivförstärkning på Lucidas villkor. När hon t.ex. ska kratsa hovarna på sin häst låter hon hästen hela tiden känna att den har kontroll. Hon ställer fram en hink framför hästen. Sedan håller hon sin hand en bit från hoven och väntar tills hästen nosat på hinken för att visa att den är redo. Om hästen t.ex skulle dröja med att nosa betyder det att hon gått för fort fram i träningen, vilket gör det till ett fantastiskt sätt att läsa av hästen och hur hon ska lägga upp träningen. Jag vill varmt rekommendera min vän Stephanies fina och viktiga inlägg om ”Att ge djuren kontrollen-för bättre resultat, relationer och välfärd”: resultathttps://djurtranarbloggen.wordpress.com/2015/04/17/att-ge-djuren-kontrollen-for-battre-resultat-relationer-och-valfard/  , som tar upp mycket kring det här.

Det finns nog nästan inget som ligger mig så nära om hjärtat och det är en av de största anledningarna till att jag vill hålla på med djur och vill arbeta med att inspirera andra till hur man kan bygga upp en ömsesidig relation med sina djur på allas villkor. Därför har jag känt mig så otillräcklig och maktlös när jag inte riktigt fått till att ge Lucida det. När jag tog emot Lucida såg jag framför mig att vi skulle dela hela hennes liv tillsammans. Men att älska någon handlar också om att vilja ge dem det allra bästa och det kommer hon verkligen att få hos Hedvig. Är en väldig lättnad för mig att hon kommer få det så bra.

pageFina Hodini som ska få bli Lucidas sällskap. Visst kommer de vara fina tillsammans? 

Inte nog med det har jag och Hedvig hittat en underbar partner till Lucida i Göteborg. Vi tror så mycket på honom att Hedvig är beredd att åka hela vägen dit för att hämta honom. Han är en fransk vädurs hanne som tycks få alla honor att koppla av med honom. Även de honorna som vanligtvis inte funkar med någon, verkar trivas med honom. Av allt det vi hört om honom, tror vi att han kommer bli perfekt för Lucida. De ska få bo med bredvid varandra en lång tid och vänja sig med varandra genom galler tills de är helt slappnar av i helt i sitt kroppspråk i förhållande till varandra. Sedan ska jag åka upp till Hedvig och vara med när vi öppnar upp och släpper ihop dem i den stora hagen. Vi tänkte pröva denna metoden som jag gjorde i den här filmen med Eldar och Stampe, där vi ser till att vara dörrvakter så de även kan dra sig undan från varandra och välja om de vill vara tillsammans i stora hagen eller inte. Lägger upp filmen som visar lite här hur vi gjorde med Eldar och Stampe.

Om någon annan vill pröva denna metod får ni väldigt gärna berätta hur det gick och om ni har några tips på hur man kan utveckla det. Nu ska vi som sagt pröva hur det blir när kaninerna har större gemensam yta och mer utspridda foderplatser än vad de har i den här filmen. Ska bli jätte spännande och hoppas så att det kommer bli bra.

Känns så roligt att få lära känna Hedvig mer som vi gjort av allt detta. Blir lika glad varenda gång jag pratar med henne!

IMG_9568Självklart ville fåren också hälsa på Hedvig när hon var här! 

Avslutar med ett litet kollage från tiden som varit här på Lekfullt lärande.

11093193_10206871833220875_692744575_n11146093_10206945043011074_1786125165_n11131919_10206871841861091_1740102622_n11134291_10206870860996570_45078654_nTack för den här tiden fina Lucida ❤

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar