Lekfullt Lärande

När vi ändå var inne på sommarminnen i förra inlägget, känner jag att den här dagen inte får glömmas. Har allt att tacka Oskar för att jag fick vara med. Han såg till att vi kunde låna bil och körde mig hela vägen till Carolina och hennes man. Vi hämtade upp Mia på vägen och det var väldigt roligt att få börja lära känna henne. Sedan bar det av långt in i skogen till Carolina. Hon bodde helt idylliskt fint med hennes man och hästar.

Mitt bästa minne från dagen var när Carolina skulle hämta alla sina hästar i hagen. När hon kom där genom skogen med alla hästarna lösa runt omkring sig. Alla sprang frivilligt in i stallet på ett sätt som jag aldrig sett hästar göra. Blev alldeles varm inombords, det är så här det ska vara tänkte jag. Har sett så mycket i hästvärlden som fått mig att få fullkomligt ont i magen. Men äntligen, äntligen har jag hittat någon som tränar hästar och håller kurser på ett sätt som känns rätt för mig. Carolinas hästar har en alldeles speciell utstrålning, de är så ”med i allt” på något sätt. De följer en verkligen med blicken och njuter av att bli klappade. När jag tidigare har mött hästar, har det känts så inaktiva. Som om de avskärmat sig från omgivningen och stängt av. De har inte reagerat i sitt kroppsspråk när man klappat dem. Har varit nästan omöjlig att se om de tyckt att det varit skönt att bli klappade eller inte. Med Carolinas hästar var det väldigt tydligt, de visade så mycket i sitt kroppsspråk och det var inte svårt att ta miste på hur mycket de tyckte om när hon masserade dem. Är så enormt glad att belöningsbaserad ridning börjar komma in mer och mer i hästvärlden, det behövs verkligen. Här får ni gärna läsa mer om Carolina och hennes arbete på hennes hemsida : 

http://www.carolinafransson.se/index.html eller på http://www.ohr.se/startsida 

 Vi hade i övrigt ett fint möte och det var roligt att träffa alla igen. Det var kul att också få börja lära känna andra Karolina lite mer, som jag tidigare inte träffat så mycket. Många spännande diskussioner och en lärorik dag var det. Blev helt fullproppad med inspiration! Och med mycket god mat också!.. 🙂 En riktig toppendag skulle jag vilja säga. 

 Något annat roligt var också att Mia lyckades få igång Toddy till att börja leka. Det är väldigt ovanligt att en ny person lyckas med det första mötet. Har nog aldrig hänt förut!

Avslutar med den här bilden på Hedvig och hennes fina son Anton och Eva som hälsar på en av hästarna. Tack bästa, bästa Oskar för att du gjorde det möjligt för mig att vara med och tack alla andra för en super fin dag!

Att flera djur inte har mått helt bra på olika sätt nästan samtidigt, har verkligen varit maximal otur. Det har varit en av de tuffaste utmaningar, men också en fin möjlighet att ta vara på varenda sekund vi kan ha tillsammans och göra det bästa som går av situationen.. Glädjer mig åt varenda framsteg och hoppas över allt annat att allt fortsätter i den här riktningen och att allt kommer bli bra.

Gimly, Benjamin, Shaun och jag är ute en tidig morgon på promenad. Var en sån där idyllisk morgon där daggen bara lyste i solen. Allt var så lugnt och det var så mysigt att utforska allt nytt med dem. De spanade över ägarna, tittade på lastbilar och jag kände mig så enormt stolt att vi äntligen kommit så långt i träningen att de kan följa med så här. Då visste jag inte att det här skulle bli den sista långpromenaden på den här sommaren.. Kommer aldrig glömma den fina morgonen och jag hoppas över allt annat att deras klövar ska bli bra, så de kan följa med så här igen. ❤

Ett annat minne, är alla människor som försökt hjälpa mig.  Här är en morgon tillsammans med Oskar och djuren. En tid av semestern bodde vi här tillsammans och passade djuren.  Han ville hjälpa till så mycket, att jag nästan var rädd att han inte skulle få vila ordentligt. Men vi lyckades styra upp mycket i kaoset.  Hans underbara sätt att göra det bästa av allt, smittade verkligen av sig och det var så fint att dela allt tillsammans med honom. En riktig glädjespridare är han. ❤

Här är en bild från en vecka när Åse och jag bodde själva på Sjöliden och tog hand om både djuren och trädgården. Hade hamnat så efter med allt. Alla akuta situationer hade gått före .. Hagarna hade växt igen med nässlor och allt var en ända röra. Men Åse hjälpte mig och gav mig massor med energi att få till saker. Titta vad fint det blev, när alla nässlor och döda träd är bortrensade! Vi hade så fina samtal och stunder när vi arbetade som jag aldrig kommer glömma. Hon är som en andra mamma för mig. ❤

 Den här underbara krabaten har hjälpt till att muntra upp tillvaron. Så fort han ser mig, hoppar han upp i luften och rusar emot mig. Han vill vara med på allt. Har nog aldrig träffat en kanin som gillar att gosa så mycket som han. Är så enormt fäst vid honom. Trots att han haft sån otur med så mycket, känns det som om ingenting kan rubba på honom. Sommaren har varit en utmaning, då han blivit dålig på flera olika sätt, men allt har blivit bra och vi har kommit mycket nära varandra. Finns inga ord för hur glad jag är att allt har blivit bra. Ser så fram emot allt roligt vi ska ha tillsammans! ❤

Denna tjej glädjer mig också så mycket. Att allt har fortsatt vara bra. Att vi slipper att fortsätta tvinga i henne mediciner. Blir fortfarande lika glad att se henne äta hö med stor aptit. Blir rörd när hon äntligen börjar visa ett avslappnat kroppsspråk i min närvaro. Att hon börjar komma och hälsa när jag kommer och att hon börjar förknippa mig med roliga saker igen. Hon har till och med kommit och velat bli klappad de sista dagarna. Fina, fina Snövit. ❤

Att sitta med en höna sovandes i famnen, kan inte göra annat en att skapa starka band.. Något som jag trodde skulle bli stressigt och jobbigt för oss båda, blev himla fina stunder. Tindra verkade bara tycka om allt, som vi gjorde för att få henne frisk. Känns helt fantastiskt att se henne vilja vara med de andra hönorna igen. Hoppas verkligen att det fortsätter så här bra som det hittills gjort för alla hönorna ❤

Till sist, vet jag knappt hur jag ska tacka min familj.. Vet inte vad Lekfullt Lärande hade varit utan dem. Att deras och min verksamhet tillsammans kan hjälpas åt att ta hand om djuren är en stor frihet för alla. Vi kan åka på semester och vila mellan varven. Nu när det varit extra mycket, har det varit ett enormt stöd. Här på bilden håller vi på och bygger en lång grusväg genom hagen. Vi hoppas att det ska hålla undan lera och slita på klövarna, då det underlaget vi haft i hagen har varit alldeles för mjukt. I bakgrunden kan ni se fårens nya fina regnskydd som Lennart har byggt. Som ni ser har han lutat taket så allt vatten hamnar på samma ställe och rinner ner i tunnan och sedan ut genom en slang, så det ska hållas rent och torrt för fårens fötter. Skulle nästan kunna skriva en bok om allt de gjort för djuren den här sommaren, är såå lyckligt lottad att jag har dem. ❤

Therese Lilliesköld från Empatia, på besök på Lekfullt Lärande idag 

Jag har verkligen världens bästa arbete. Men det är något som har blivit väldigt klart för mig sista tiden. Jag längtar verkligen efter människor. Den inspirationen som jag känner när jag t.ex. har varit på SWABA-djur träffar är svår att ta minste på. Betyder mycket att bolla allt man brinner för, med människor som brinner för liknande. Och framförallt längtar jag efter att hitta någon att dela spännande projekt med. Är roligare att göra allt tillsammans med någon och samtidigt kan man dela en del av ansvaret och arbetsbördan så det blir mer lagom. Har helt underbara kollegor som jag arbetat tillsammans med, men just nu har de mycket annat i sitt liv. De är fortfarande ett enormt stöd, men jag förstår att jag behöver skapa mitt liv och de behöver vara fria att gå sin väg, även om de såklart alltid är välkomna tillbaka.

Att hitta den rätta trodde jag skulle ta lång tid. Men jag hann knappt börja leta innan hon sitter här bredvid mig hos djuren och pratar. Allt hon säger bara stämmer. Hennes ord kunde varit mina ord. Hon satte ord på allt det som jag också drömmer om. Tänk att man kan önska sig något så stort och så fanns hon där så nära. Till och med boende i Gnesta är hon. Hon har en stor kunskap och samtidigt en enorm känsla för både människor och djur. Ingenting är ju bestämt ännu om hur vi ska samarbeta och vad vi ska göra – men allt känns bara så rätt, vad det nu än blir.  Vill varmt rekommendera er att kolla in på hennes hemsida och läsa om hennes fantastiska arbete : (http://empatia.se/), hon säger att den är under uppbyggnad, men jag tycker den är jätte fin. Om ni vill får ni även läsa lite om REDE (http://www.rede.se/), som hon också arbetar med. Men vi får se vad det blir, är bara så glad att jag fått träffa henne oavsett vad allt leder in på. 

Att hitta det man mår som allra bäst av är inte alltid det lättaste. Jag har trott mig vetat.. Men den sista tiden har jag börjat undra. Varje gång jag under de senaste åren har närmat mig min dröm, har inte kroppen orkat. Att brinna för så mycket och samtidigt ha en kropp som inte har orkat har varit en enorm utmaning, men samtidigt en fantastisk möjlighet. En möjlighet att få stanna upp och inse vad som egentligen är viktigt.

Det är inte när jag försöker uppfylla alla mina drömmar som jag känner mig som mest lycklig. Det är inte heller när jag har perfekt städade kaninburar.. Det är inte heller när jag försöker ge ALLT till nära och kära runt omkring mig. Det är inte heller när jag har ett perfekt trädgårdsland.. Det är inte heller när jag gör allt för att hjälpa ett djur.. Och så vidare..

Det är när jag stannar upp som jag känner mig lycklig. Det är när jag istället för att se allt som behöver göras hos djuren – stannar upp – och verkligen ÄR med dem. Det är när jag släpper mitt dåliga samvete för allt jag ville göra för dem och känner att just den här stunden, precis NU, NU, NU kan jag ge allt, bara av att verkligen vara med dem. Bara vara med dem, utan något annat som snurrar i huvudet, smittas av deras energi och se allt roligt de har för sig. Det är lycka för mig. Att bara vara med det jag älskar, utan några tankar på att jag borde ha gjort mer. Att i stället för att bli stressad av ogräset i trädgårdslandet, glädjas av det som växer där, kanske till och med glädjas åt ogräset.. ? För mig har det i alla fall blivit mycket roligare om jag delar ”ogräs – glädjen” med kaninerna!.. Att vara med mina vänner de stunderna jag är med dem, istället för att gripas av dåligt samvete för att jag borde vara med dem mer. Att sitta framför dem, lyssna till dem och bara vara med dem utan några förväntningar på något. Åh, älskar de stunderna. 

Ibland kan jag springa ut en regnig dag och hoppa ner i vattnet med kläderna. Springer runt bland vågorna med hunden Toddy, skvätter vattnen på honom, han studsar runt och leker och försöker fånga allt vatten. Ibland åker vi ut på nätterna på en vindsurfing bräda. Allt är så stilla. känner mig fri. Bara han och jag på en av de finaste platserna, som jag ibland har varit så stressad på, att jag inte kunnat känna något av detta… 

 Drömmar är inte längre vad jag trodde att de var. Klart att de fortfarande kan vara drömmar. Men det är skillnad på att drömma och att det verkligen ska kännas som en dröm. När jag gör ALLT för att förverkliga en dröm eller för att hjälpa någon som inte mår bra, är det omöjligt att må bra samtidigt. Man kan inte göra ALLT inom allt, men man kan göra något och det räcker bäst och längst för alla.

Och till sist, NEJ! Jag har inte gett upp mina drömmar, bara synen på vad som kan kännas som en dröm. Det kan vara de små sakerna, de som finns runt omkring mig hela tiden. Det gäller dock att man gör lagom av allt för att man ska se dem – kunna njuta av dem, i resan för att förverkliga sin dröm. 

Är en fantastisk känsla att börja få tillbaka krafterna igen. Är så glad att jag börjar kunna träffa vänner och sätta igång med verksamheten lite grann i lugn och ro. Har fortfarande en hel del djur som inte mår så bra. De har behövt och behöver enormt mycket engagemang för att bli friska. I början var jag så orolig att jag blev fullkomligt slut, men ju mer jag börjar kunna slappna av och ta en sak i taget, desto mer strömmar krafterna in. De sista dagarna har varit helt underbara. Ska verkligen göra allt för att göra lagom, så det fortsätter så här!

Är en fantastisk känsla när allt bara funkar och flyter på. Mina underbara baggar, vad mycket som hänt! Går knappt att föreställa sig att det knappt gick att gå nära dem för några år sedan..

Idag var vi för första gången ute på en längre promenad ute på grusvägen. Vi pratade med grannar, mötte cyklister och mötte bilar som kom i full fart emot oss och fåren klarade det alldeles galant. Vi gick även upp till stora bilvägen och kollade på bilarna och de verkade inte det minsta skrämda. Känns som om min dröm om att gå över bilvägen och ta långa promenader i skogen plötsligt känns mycket nära!

 (På bilden från vänster: Eva Bertilsson, Carolina Fransson, Hedvig Zetterberg och hennes son Anton, Tove Björlin, jag och Ann Bertilsson)

Åh, vad denna dag var fin! Efter att ha varit sjukskriven så länge betydde det extra mycket att få komma ut och prata om allt jag brinner för med alla dessa fantastiska människor. Sista tiden har jag mer och mer accepterat att allt är som det är och jag njuter verkligen av att pyssla med allt i min takt. Men samtidigt finns det också en känsla av att stå lite utanför sitt liv. När jag under så lång tid mest har gått och haft allt jag brinner för i huvudet, utan att kunna göra det i praktiken. Men under den här dagen försvann allt det där. Även om jag inte kanske klarar att hålla kurser ännu, så kan jag ändå göra det jag älskar genom att träffa människor så här. Det glädjer mig något oerhört att kroppen orkar med det nu.

Vi pratade bland annat om tillämpad beteendeanalys och att kunna definiera de begreppen som vi använder när vi arbetar med djur och människor. Väldigt intressant och lärorikt. Nästa gång ska vi öva på att dokumentera våra beteendeinterventioner på ett så systematiskt sätt som möjligt, vilket jag ser mycket fram emot. Blev väldigt inspirerad när vi pratade om EABA-konferensen, hoppas att jag är så pigg så jag kan vara med då. Men, men vi får ta en sak i taget. Inte nog med allt spännande vi pratade om så fick vi vara med på två lektioner i belöningsbaserad ridning med Carolina Fransson.

Tack alla för en super fin dag!

(Maria Bengtsson Yttermyr och hennes fina häst Boogie)

(Och till sist en mycket trött Toddy..)

Något väldigt roligt som också hänt på sistone är den här lilla kaninungen som har fått flytta in hos oss. Han är en enörad liten belgisk Jätte, då hans mamma bet av örat på honom när han föddes. Troligtvis av misstag när hon skulle bita av navelsträngen. Älskar verkligen den här underbara lilla krabaten. Trots att han inte varit här så länge, tyr han sig redan något alldeles oerhört till människor. Han vill alltid vara i centrum och ligga och gosa. Han stortrivs i sin hage och det är så fint att se honom studsa runt i hagen, gräva hålor och rulla sig i sanden. Han verkar även ha fäst sig mycket vid Selma och Lucida. De ligger ofta bredvid varandra vid nätet. Tror inte det ska vara några problem att få sams dem sen när Eldar blivit kastrerad.

Oj oj, vad det hänt mycket sista tiden.. Mycket har handlat om denna underbara tjej som blev mycket allvarligt sjuk i veckan. Jag och Oskar åkte akut in till djurkliniken Roslagstull, där vi fick mycket hjälp. Sedan fortsatte ett mycket intensivt arbete hemma, med mediciner och stödmatning många gånger per dag. Men nu börjar äntligen den värsta krisen vända och det är svårt att beskriva hur lättade vi blev av att se henne börja äta mat och busa runt med Stampe! Till och med kartongrivande på natten, blev plötsligt fantastiskt att höra från henne.. Kan sitta och titta på henne hur länge som helst. Oskar har till och med skaffat en kamera så han kan hålla koll på henne på jobbet, så hon äter ordentligt när vi inte är hemma. Hoppas av verkligen att allt fortsätter så här. ❤

Efter de där dagarna när krafterna räcker till för dem man älskar.. Jag vet inte, men kanske uppskattar jag dessa dagar mer än någonsin nu, när jag fått känna på hur det är att verkligen inte orka, hur gärna man än vill. 

Efter många hängiga dagar i en säng, släppte det plötsligt och jag fick ha en riktigt pigg och rolig dag med min fina syster. Som jag saknat henne. Vi var ute nästan hela dagen, pratade, gjorde lite skolarbete och tränade med djuren. Sedan åkte jag upp till älskling i Stockholm. En sån himla fin dag.